Idag är nog värsta dagen på länge.
Vi var tvungna att avliva våran lilla guldklimp, ponken. Ingen kan vara så som han. Jag saknar redan hans snörvlande och hans brunvita dreadspäls som han skaffat sig på senaste tiden. Men Prinsen får det nog bra där uppe i himlen me mormor o farfar o alla... nästan lika bra som här hemma!

Mycke andra tankar som rör sig i mitt huvud just nu oxå, mycke olika konstiga ovanliga helt nya känslor.

Imorn är det jag som öppnar på dagis, halv 7, så nu är det nog bäst att jag går o försöker sova lite :) 

                                     
                                      sötaste prinsen
Puss på er.